Det hade räckt med att vara en tråkig dag....

men de blev lite värre än så. jag sitter vid datorn och ska precis alldeles strax åka iväg och spela fotboll med grabbarna. Man hör ljudet från gräsklipparen som pappa kör på nedre delen av gården,mitt i allt detta så hör man en aning förtvivlad röst någonstans långt bort. En tjejröst. Jag tittar ut genom fönstret och ser tjejen som har stormat in på gården på övre ingången och tittar ner mot pappa och springer fram till honom, pappa stänger av gräsklipparen. Redan då förstod jag nästan att det var en katt som blivit påkörd. Pappa beger sig snabbt mot platsen där hon pekat, jag bad några få sekunder till gud att det inte skulle vara pappas,min frånös men framförallt mammas mest älskade katt genom tiderna. Jag sprang också ner för att kolla. Så ser jag något vitt som skimtar mellan häckbuskarna och förstår att de är våran stora söta älskade snälla pälsboll. När jag sitter på begravningar och liknande får jag en stor klump i halsen som tränger inuti halsen som ger mig obehag och gör ont. Och just den klumpen fick jag när jag såg honom. Kollade pulsen på honom men han bara låg där. Mamma som i alla år har vaktat honom när han är på vägen, mamma som har levt för honom. Han var verkligen finast. Hon som hade kört på honom tittade jag upp på och ville bara ta henne och kasta hon åt helvete, meen o andra sidan är de inte så lätt att se. Men hon bör ju veta de hade ju lika gärna kunnat vara ett barn så ett farthinder eller liknande ska ordnas!!. Mamma är just nu på jobbet och de är nu jag blir orolig. Hur ska hon ta det? Hon somsagt levde för honom kommer totalt bryta ihop. Hon sa senast idag,"tänk om man skulle ta en sån här kattunge" o så visade hon upp en bild i tidningen. Stackarn, Pappa är och hämtar henne nu så jag ska ta och gå ner och ta hand om henne. Louise kommer också. Men jag kommer som sagt sakna honom.Skriver kanske mera sedan. Tårarna vill bara komma när man tittar på de som videoklipp och bilder man har på honom på vår Gosiga älskling... Mickey.